Det här med engagemang.
Ibland har man dippar i sitt engagemang. Säkert många som vet vad jag pratar om. När man frågar sig själv varför man lägger ner alla dessa timmar för politiken. När det känns som att det ändå inte spelar någon roll.
När det känns som att man ändå inte kommer kunna göra någon skillnad.
Jag har haft en sådan nu. I perioder när man själv och andra flitiga engagerade runt omkring en kämpar och kämpar samtidigt som det känns som partiet håller på och bråkar sönder sig självt.
När man tycker att vissa inom partiet beter sig som de värsta maktgalna inom SSU gjorde. När man tycker att folk bara borde skärpa till sig och man bara för en gångs skull faktiskt vill be dem att hålla käften, rätta in sig i ledet och hålla sina interna strider - just så, interna! Jag brukar inte vara den som tycker att folk ska rätta in sig i ledet och enbart följa partipiskan, men interna stridigheter ska inte användas som ett maktmedel och ska inte användas för att skada partimedlemmars förtroende. Vill man åstadkomma något ska det fan ske med rättvisa metoder och inte genom fulspel och baktalande.
Jag säger som partiet en gång sa till SSU - håll era strider internt. Och lägger till min personliga åsikt - bete er som folk!
När det känns som att man ändå inte kommer kunna göra någon skillnad.
Jag har haft en sådan nu. I perioder när man själv och andra flitiga engagerade runt omkring en kämpar och kämpar samtidigt som det känns som partiet håller på och bråkar sönder sig självt.
När man tycker att vissa inom partiet beter sig som de värsta maktgalna inom SSU gjorde. När man tycker att folk bara borde skärpa till sig och man bara för en gångs skull faktiskt vill be dem att hålla käften, rätta in sig i ledet och hålla sina interna strider - just så, interna! Jag brukar inte vara den som tycker att folk ska rätta in sig i ledet och enbart följa partipiskan, men interna stridigheter ska inte användas som ett maktmedel och ska inte användas för att skada partimedlemmars förtroende. Vill man åstadkomma något ska det fan ske med rättvisa metoder och inte genom fulspel och baktalande.
Jag säger som partiet en gång sa till SSU - håll era strider internt. Och lägger till min personliga åsikt - bete er som folk!
Var är mitt parti?
Jag har varit aktiv i Socialdemokraterna i drygt 4 år nu. Jag minns som igår hur och när jag blev frälst. Ja, jag blev verkligen frälst. Jag hade nyligen blivit fackligt aktiv och blev skickad på en kurs, en ungdomskurs. Jag gillade verkligen facket, jag tyckte det var häftigt vad man hade åstadkommit och vad man kunde åstadkomma med facket. Men jag var vid kursens start ovetande om kopplingen till partiet. Ingenstans hade det stått något om att kursen skulle handla om politik. Men det var strax innan valet 2006 så man ville väl göra en satsning.
Först blev jag skitförbannad när de började prata om sossarna, tänkte vad är det här för jäkla propagandakurs.
Men jag satt kvar och efter nästa pass var jag fast. Jag kan tyvärr inte minnas vad herren som höll kursen pratade om, minns inte vem det var heller för den delen. Jag minns bara att jag fastnade för en idé, jag fastnade för det han berättade om partiet och facket. Och efter det har jag varit trogen mitt parti. Jag har propagerat, jag har försvarat, jag har tyckt och jag har gnällt. Någon gång har jag funderat på om jag är rätt men jag har aldrig varit nära att lämna. Trots att det känts som en enda lång uppförsbacke i 4 år.
Men sista tiden har jag börjar fundera mer och mer över vad det är jag saknar i mitt engagemang. En viktig sak är att jag ofta tycker att kreativitet och engagemang från drivna sossar sällan får komma till uttryck. Det är så många som vill så mycket, som vill förändra och skriver motioner men så ofta bara blir nedröstade och undanskuffade. Jag har märkt att det här partiet är så himla rädd för att göra något stort, att göra något riktigt. Istället mumlar man osammanhängande om lite halvbra saker som man egentligen inte riktigt vågar ta ställning för. Men när det väl kommer till kritan, när man på riktigt ska visa vilken sida man står på, då håller man inte riktigt ända fram.
Jag tror att anledningen till att många inte röstar på oss är att så många människor har haft så stora förväntningar på S, det har varit partiet som har gjort så mycket bra, som hade en fin och trovärdig framtidsversion. Men vad hände med den? Finns den kvar och i så fall var? Vilka bär den med sig?
Jag kommer fortsätta skriva om ett parti som jag älskar och ibland vill be dra åt helvete, men som jag ändå fortfarande vill så mycket med, vi är långt ifrån klara med varandra.
Först blev jag skitförbannad när de började prata om sossarna, tänkte vad är det här för jäkla propagandakurs.
Men jag satt kvar och efter nästa pass var jag fast. Jag kan tyvärr inte minnas vad herren som höll kursen pratade om, minns inte vem det var heller för den delen. Jag minns bara att jag fastnade för en idé, jag fastnade för det han berättade om partiet och facket. Och efter det har jag varit trogen mitt parti. Jag har propagerat, jag har försvarat, jag har tyckt och jag har gnällt. Någon gång har jag funderat på om jag är rätt men jag har aldrig varit nära att lämna. Trots att det känts som en enda lång uppförsbacke i 4 år.
Men sista tiden har jag börjar fundera mer och mer över vad det är jag saknar i mitt engagemang. En viktig sak är att jag ofta tycker att kreativitet och engagemang från drivna sossar sällan får komma till uttryck. Det är så många som vill så mycket, som vill förändra och skriver motioner men så ofta bara blir nedröstade och undanskuffade. Jag har märkt att det här partiet är så himla rädd för att göra något stort, att göra något riktigt. Istället mumlar man osammanhängande om lite halvbra saker som man egentligen inte riktigt vågar ta ställning för. Men när det väl kommer till kritan, när man på riktigt ska visa vilken sida man står på, då håller man inte riktigt ända fram.
Jag tror att anledningen till att många inte röstar på oss är att så många människor har haft så stora förväntningar på S, det har varit partiet som har gjort så mycket bra, som hade en fin och trovärdig framtidsversion. Men vad hände med den? Finns den kvar och i så fall var? Vilka bär den med sig?
Jag kommer fortsätta skriva om ett parti som jag älskar och ibland vill be dra åt helvete, men som jag ändå fortfarande vill så mycket med, vi är långt ifrån klara med varandra.
Juholt om kunskapsbaserad ekonomi
Idag hade Umeå universitet besök av Håkan Juholt, och hans seminarie handlade om kunskapsbaserad ekonomi. Han underströk vikten av att Sverige inte ska konkurrera med sämre löner utan med hög kompetens och hög andel utbildade människor.
Idag saknar var fjärde ung ma fullvärdiga gymnasiebetyg när de går ur skolan och blir därför både mindre anställningsbara och sakar behörighet till högskola. Absolut inget som gynnar Sverige.
Borgarnas svar på detta är att sänka lönerna för unga så att de lättare ska kunna anställas.
Socialdemokratins svar är att satsa mer på kunskap, alltså, fler ska gå ut med fullvärdiga betyg, fler ska studera på högskola eller vuxenutbildning och fler ska studera även högre upp i åldrarna, det vill säga det livslånga lärandet som är så viktigt både för individers egna utveckling och samhällets.
Det finns ingen stolthet i att berätta att vi får fler och fler som inte har kompletta betyg, att lönerna sänks, att den generella välfärden i Sverige blir sämre eller att vi backar inom flera forskningsområden.
Som Juholt sa: Det kan nog vara viktigare att satsa ett visst antal miljarder på vår utbildning istället för att sänka krogmomsen.
Vi har begränsat med resurser och vi måste politiskt besluta om var dessa resurser gör bäst nytta.
Är det att fler bygger om sina kök oftare?
Att fler har städhjälp i sitt hem?
Eller att i höjer kunskapsnivån hos folket i landet och på så vis kan bli mer anställningsbara, kunna bidra med efterfrågad kompetens inom näringslivet och bli mer framstående inom viktiga forskningsområden som till exempel miljö?
Jag tror på det sista!
Idag saknar var fjärde ung ma fullvärdiga gymnasiebetyg när de går ur skolan och blir därför både mindre anställningsbara och sakar behörighet till högskola. Absolut inget som gynnar Sverige.
Borgarnas svar på detta är att sänka lönerna för unga så att de lättare ska kunna anställas.
Socialdemokratins svar är att satsa mer på kunskap, alltså, fler ska gå ut med fullvärdiga betyg, fler ska studera på högskola eller vuxenutbildning och fler ska studera även högre upp i åldrarna, det vill säga det livslånga lärandet som är så viktigt både för individers egna utveckling och samhällets.
Det finns ingen stolthet i att berätta att vi får fler och fler som inte har kompletta betyg, att lönerna sänks, att den generella välfärden i Sverige blir sämre eller att vi backar inom flera forskningsområden.
Som Juholt sa: Det kan nog vara viktigare att satsa ett visst antal miljarder på vår utbildning istället för att sänka krogmomsen.
Vi har begränsat med resurser och vi måste politiskt besluta om var dessa resurser gör bäst nytta.
Är det att fler bygger om sina kök oftare?
Att fler har städhjälp i sitt hem?
Eller att i höjer kunskapsnivån hos folket i landet och på så vis kan bli mer anställningsbara, kunna bidra med efterfrågad kompetens inom näringslivet och bli mer framstående inom viktiga forskningsområden som till exempel miljö?
Jag tror på det sista!
S-studenter goes EU!
Nu är 42 S-studenter från hela Sverige hemma igen efter en intensiv och lärorik resa till Bryssel och EU-parlamentet. Det har varit ett fullspäckat schema där vi bland annat fått träffa de flesta av våra EU-parlamentariker, företrädare för LO-TCO-Saco-kontoret, Svenskt Näringsliv, Ecosy samt besökt Belgiens parlament.
Samtidigt började vi så smått arbetet med att starta upp ett EU-politiskt nätverk i S-studenter.
Jag kan utan att överdriva säga att intresset från deltagarna var stort, diskussionerna mycket givande och på hög nivå. Man kunde känna en stark vilja bland oss att vilja jobba med frågan.
Högt upp på listan stod önskan över ökad kunskap om EU, opinionsbildning, utveckling av S-studenters redan befintliga EU-politiska program och förstås att öka valdeltagandet inför EU-valet 2014.
Med all den här viljan och all samlad kompetens och klokhet som finns i förbundet så hyser jag stora förhoppningar på att vi ska kunna lyckas höja den allmänna EU-kunskapen både inom S-studenter och i övriga organisationer inom S samt föra upp viktiga frågor på dagordningen och föhoppningsvis lyckas vända den högerdominerade opinionen i Europa!
Samtidigt började vi så smått arbetet med att starta upp ett EU-politiskt nätverk i S-studenter.
Jag kan utan att överdriva säga att intresset från deltagarna var stort, diskussionerna mycket givande och på hög nivå. Man kunde känna en stark vilja bland oss att vilja jobba med frågan.
Högt upp på listan stod önskan över ökad kunskap om EU, opinionsbildning, utveckling av S-studenters redan befintliga EU-politiska program och förstås att öka valdeltagandet inför EU-valet 2014.
Med all den här viljan och all samlad kompetens och klokhet som finns i förbundet så hyser jag stora förhoppningar på att vi ska kunna lyckas höja den allmänna EU-kunskapen både inom S-studenter och i övriga organisationer inom S samt föra upp viktiga frågor på dagordningen och föhoppningsvis lyckas vända den högerdominerade opinionen i Europa!
