Var är mitt parti?
Jag har varit aktiv i Socialdemokraterna i drygt 4 år nu. Jag minns som igår hur och när jag blev frälst. Ja, jag blev verkligen frälst. Jag hade nyligen blivit fackligt aktiv och blev skickad på en kurs, en ungdomskurs. Jag gillade verkligen facket, jag tyckte det var häftigt vad man hade åstadkommit och vad man kunde åstadkomma med facket. Men jag var vid kursens start ovetande om kopplingen till partiet. Ingenstans hade det stått något om att kursen skulle handla om politik. Men det var strax innan valet 2006 så man ville väl göra en satsning.
Först blev jag skitförbannad när de började prata om sossarna, tänkte vad är det här för jäkla propagandakurs.
Men jag satt kvar och efter nästa pass var jag fast. Jag kan tyvärr inte minnas vad herren som höll kursen pratade om, minns inte vem det var heller för den delen. Jag minns bara att jag fastnade för en idé, jag fastnade för det han berättade om partiet och facket. Och efter det har jag varit trogen mitt parti. Jag har propagerat, jag har försvarat, jag har tyckt och jag har gnällt. Någon gång har jag funderat på om jag är rätt men jag har aldrig varit nära att lämna. Trots att det känts som en enda lång uppförsbacke i 4 år.
Men sista tiden har jag börjar fundera mer och mer över vad det är jag saknar i mitt engagemang. En viktig sak är att jag ofta tycker att kreativitet och engagemang från drivna sossar sällan får komma till uttryck. Det är så många som vill så mycket, som vill förändra och skriver motioner men så ofta bara blir nedröstade och undanskuffade. Jag har märkt att det här partiet är så himla rädd för att göra något stort, att göra något riktigt. Istället mumlar man osammanhängande om lite halvbra saker som man egentligen inte riktigt vågar ta ställning för. Men när det väl kommer till kritan, när man på riktigt ska visa vilken sida man står på, då håller man inte riktigt ända fram.
Jag tror att anledningen till att många inte röstar på oss är att så många människor har haft så stora förväntningar på S, det har varit partiet som har gjort så mycket bra, som hade en fin och trovärdig framtidsversion. Men vad hände med den? Finns den kvar och i så fall var? Vilka bär den med sig?
Jag kommer fortsätta skriva om ett parti som jag älskar och ibland vill be dra åt helvete, men som jag ändå fortfarande vill så mycket med, vi är långt ifrån klara med varandra.
Först blev jag skitförbannad när de började prata om sossarna, tänkte vad är det här för jäkla propagandakurs.
Men jag satt kvar och efter nästa pass var jag fast. Jag kan tyvärr inte minnas vad herren som höll kursen pratade om, minns inte vem det var heller för den delen. Jag minns bara att jag fastnade för en idé, jag fastnade för det han berättade om partiet och facket. Och efter det har jag varit trogen mitt parti. Jag har propagerat, jag har försvarat, jag har tyckt och jag har gnällt. Någon gång har jag funderat på om jag är rätt men jag har aldrig varit nära att lämna. Trots att det känts som en enda lång uppförsbacke i 4 år.
Men sista tiden har jag börjar fundera mer och mer över vad det är jag saknar i mitt engagemang. En viktig sak är att jag ofta tycker att kreativitet och engagemang från drivna sossar sällan får komma till uttryck. Det är så många som vill så mycket, som vill förändra och skriver motioner men så ofta bara blir nedröstade och undanskuffade. Jag har märkt att det här partiet är så himla rädd för att göra något stort, att göra något riktigt. Istället mumlar man osammanhängande om lite halvbra saker som man egentligen inte riktigt vågar ta ställning för. Men när det väl kommer till kritan, när man på riktigt ska visa vilken sida man står på, då håller man inte riktigt ända fram.
Jag tror att anledningen till att många inte röstar på oss är att så många människor har haft så stora förväntningar på S, det har varit partiet som har gjort så mycket bra, som hade en fin och trovärdig framtidsversion. Men vad hände med den? Finns den kvar och i så fall var? Vilka bär den med sig?
Jag kommer fortsätta skriva om ett parti som jag älskar och ibland vill be dra åt helvete, men som jag ändå fortfarande vill så mycket med, vi är långt ifrån klara med varandra.
Kommentarer
Trackback
