skogssossen

Såg reklam för ett program häromdagen som handlade om svälten i världen och varför man inte lyckas utplåna den.
Det slog mig att bilden av svält hos många är att det är ett svårlöst mysterium som förhoppningsvis genom lite mer välgörenhetsgalor eller lite mer Läkare utan gränser helt plötsligt en dag kommer vara löst.
Kanske är det för att man helt enkelt verkligen tror att det är så eller så är det som i många andra fall, man gör det till en sanning för att det är för jobbigt att hantera den riktiga sanningen.
För att vi på norra halvklotet ska kunna leva på det sätt vi gör och med den standard vi har så måste någon annan leva under sämre förhållanden.

Kapitalismen och vårat levnadssätt bygger på att någon alltid har det bättre än någon annan.
Och det är bara slumpen som gjort att det råkar vara våran del av världen som just nu har det bra, givetvis tillsammans med faktumet att vi under lång tid har exploaterat andra människor och andra människors länder och naturresurser.

Och det faktum som verkar svårast att ta in för människor är det att det spelar ingen roll hur mycket galorna samlar in eller hur mycket du skänker till Rädda Barnen eller liknande organisationer, så länge världen är uppbyggt på det kapitalistiska systemet så kommer det alltid finnas de som har det bättre och de som har det sämre.
Om 100 år kanske det är vi som har det sämre, det återstår bara att se.
Och att tänka på är att om man verkligen ville utrota alla svält i världen, så skulle man kunna göra det. Möjligheterna finns, pengarna finns definitivt. Men det finns samtidigt andra människor som vill ha kvar de pengarna själva.

Jag klandrar aldrig rika människor för deras handlingar, jag vet inte hur jag själv hade handlat om jag hade varit rik. Vad jag däremot klandrar är ett system som bygger på att man ska tjäna så mycket pengar som möjligt, oavsett vems bekostnad det är på.