skogssossen

Har bestämt mig för att jag behöver en sjukgymnast, mitt ben som jag pajade i somras under löpningen måste tas om hand. Och som med alla andra saker i min vardag så tän ker jag inte bara på själva benet och besöket utan också på all politik runt omkring. Börjar fundera kring om det fortfarande är i princip gratis att få vård, vart man ska vända sig och liknande. Jag undrar om andra människor faktiskt funderar på att sjukvården kanske inte kommer vara kostnadsfri och tillgänglig för alla för alltid. Rätt kul när man snackar med folk ibland, för vissa tror inte att borgarna någonsin skulle kunna genomföra såna saker i det här landet, att den allmänna välfärden är alldeles för hårt förankrad i oss svenskar. Men för mig är tanken inte långt borta, för mig känns det inte helt otänkbart att man någon gång i framtiden, om det borgerliga styret fortsätter komma vilja ha en individuellt betalad sjukvård och exempelvis individuell sjukförsäkring. Och jag tror det är viktigt att föreställa sig och diskutera de här olika systemen och vilket som gynnar folket mest och är mest samhällsekonomiskt. USA är ett av de länder i världen som lägger mest skattepengar på sjukvården och ändå har man inte en bra, generell sjukvård. Det är också en viktig fråga om trygghet, om man blir sjuk eller skadar sig ska man kunna känna stor tillförlitelse för sjukvården och för att man får den bästa möjliga vård, och inte blir ruinerad på köpet.
Okej det var lite tankar idag, om en mycket viktig fråga som är värd lite tid.

För ganska exakt fyra år sedan blev jag politiskt engagerad efter att ha varit fackligt engagerad ett tag. Det var alltså precis innan förra valet. På en kort period hann jag få in de viktigaste förändringarna som borgarna hade tänkt genomföra om de vann. Jag hann vara med en stund i valarbetet och försökte desperat få folk att förstå, särskilt Handelsmedlemmar som var de jag träffade mest under den perioden. Försökte förklara att A-kassan skulle försämras markant, bde bli dyrare för enskild individ och ge sämre ersättning vid arbetslöshet. Och att borgarna hade en plan med det hela, att genom dessa försämringar få folk att lämna A-kassan och facket och därmed försvaga dessa båda organisationer för att lättare kunna öppna upp för en större låglönemarknad i Sverige. Men det gick inte in, trots de fackliga kämparnas envisa kamp för att få folk att se så blev det en borgerlig seger och allt de lovat gick igenom. Fyra år har nu gått och jag har upplevt en valrörelse till, denna gång med lite mer kunskap och erfarenhet med mig. Och jag hoppades in i det sista, trodde det skulle gå, trodde att folk skulle ha märkt vad som hänt. Men vår politik och vår framtidsvision var inte tydlig nog, för den fanns inte uåt sett, utan den fanns bara inombords hos många av alla sossarna. Vi vet nog de flesta vart vi vill, vilka värderingarna är, var problemen finns. Vi ska bara få fram det, få det på pränt och sprida budskapet. Nu följer ytterligare fyra år av borgerligt styre och det är nu det roliga börjar. Att väcka partiet, väcka alla de arga, engagerade, härliga människor som tror på ett socialdemokratiskt Sverige. Jag vet att varje dag de följande fyra åren på något sätt kommer präglas av det här arbetet och den här bloggen kommer vara en del av det. Läs gärna, kommentera och sprid budskapet! Glöm inte organisera dig för kampen om en rättvis och solidarisk morgondag!
Veronika